I helgen som var skulle vi åka till Göteborg för att vara med på kusin Douglas dop. Pappa var ombedd att vara gudfar och såg mycket fram emot att hålla i lilla Dogge i kyrkan.
Vi hade bokat tågbiljetter och hade förberett oss på en spännande tågresa. Mamma och pappa hade läst böcker för mig om att åka tåg och jag tyckte det verkade så roligt, vem vet tänk om jag skulle få se Thomas tåget på stationen!
Väl på Centralen i Stockholm ville mamma och pappa ha en kopp kaffe innan avgång så vi gick till McDonalds. Jag hoppade ur vagnen, klättrade upp på en pall och… ramlade baklänges och slog i huvudet. Det gjorde jätteont i huvudet! Det värsta gick dock över ganska snabbt även om jag hade ont i huvudet.
Väl på tåget fick jag öppna min ryggsäck som vi packat med massor av roliga böcker och kritor mm. Fast roligast var förstås att kika ut genom fönstret!
Piggley Winks som bok, tror bestämt jag känner i sagan från tv…
Rota i mammas väska kan också fungera som underhållning en stund.
Efter ca en timme började jag kräkas…. Så fort tåget saktade ner kände jag mig bättre så vi trodde det var åksjuka, det kommer ofta i 2årsåldern och vi var ju på ett X2000. Men till slut hade jag bara ett par rena kläder kvar och kände mig lite ynklig…
Skönt att sitta i pappas famn när jag känner sig så liten, så liten…
Väl framme i Göteborg, piggnade jag till och vill gärna äta lunch. Var ju hungrig! Men strax därefter började min mage bråka igen och ut kom allt, överallt…Insåg att det kanske inte var åksjuka. Men föräldrarna undrade om man brukar ara så hungrig och pigg när man har magsjuka? Då kom de på det, jag hade ju slagit i huvudet! Samtal till Vårdguiden (25 min kötid!) sedan ar det klart att det inte blev något dop för oss. Frågan från Vårdguiden var om vi klarar oss med taxi eller om de skulle skicka en ambulans…Jag hade ju förstås gärna åkt ambulans men föräldrarna är lite blyga…
På väg till barnakuten, bakåtvänd bilbarnstol fanns förstås inte men när jag inte fick åka ambulans så fick det väl duga med lite framåtvänt som äventyr.
Ellinor och mamma fick leka i James rum i väntan på att alla skulle komma hem. Det tyckte Ellinor var toppen, ett helt rum med häftiga leksaker!
Ellinor gillade racerbilen men fattade nog inte riktigt hur man kör...
Efter många långa timmar kom läkarna fram till att jag har en lite hjärnskakning ev. med inslag av åksjuka som förvärrat det hela. Men jag fick lämna sjukhuset på kvällen. Som tur var så var dopkalaset inte helt slut. Det fanns fortfarande barn på lekhumör när jag kom hem till kusin James och Douglas. Fast mest lek blev det dagen efter, som tur var stannade vi till lunch på söndagen så jag hann leka lite med James. Han var så snäll mot mig, gav mig leksaker och skulle ge mig massage, för det var ju så synd om mig. Jag tycker verkligen om min kusin!
Jag och kusin James lekte snällt hela fm. Jag fick låna alla leksaker som James hade, för man bråkar ju inte med någon som “har hål i huvet” som James uttryckte det.
Jag fick ingen tårta på lördagen men som tur var så fanns det massor av tårta kvar på söndagen. Och tårta smakar ju som bäst till frukost!
Kusinkärlek!
Ellinor tycker också om kusin James!
Och pappa, stolt farbror/gudfar, fick äntligen hålla lille Douglas i famnen.
Innan tågresan hem gick mamma och pappa en promenad på stan. Då passade vi på att sova lite så mamma och pappa fick en välbehövlig fikapaus att andas ut på innan nästa prövning, hur skulle vi klara tågresan hem?
Det gick jättebra! Jag och Ellinor sov i vagnen nästan halva resan. Ellinor dansade sedan på bordet av lycka över hur kul det var att åka tåg.
Jag var lite mer avvaktande i början när jag vaknade. Tänk om jag skulle börja må då dåligt igen. Men det gick bra och efter en stund vågade jag också leka lite och titta ut genom fönstret.
Snart (tyckte jag, föräldrarna tyckte det var en ganska lååång resa med all anspänning) var vi hemma igen. Skönt att vara hemma igen och på måndagen fick jag vara hemma från dagis för att vila. Det kändes som en bra början på veckan även om jag på måndag em hade mycket spring och bus i benen…
