Farbror polisen…

Jag har tidigare utlovat en spännande polishistoria…

Under sommaren fick pappa en faktura från OKQ8 bank avseende ett VISA kreditkort som någon tagit ut över 50 000 kr på. Det var mamma som öppnade brevet och hon blev klart kallsvettig, fakturan skulle betalas inom 10 dagar. Pappa har nämligen inget sådant kort och har aldrig ansökt om det heller.

Så mamma fick kasta sig på telefon för att reda ut det hela. Naturligtvis var kundtjänst stängt men hon lyckades spärra kortet och sedan fick hon tillbringa lång tid i telefon med polisen.

Dagen efter fick hon tag på banken och de fick skicka hem underlag för kortansökan. Det visade sig att någon fyllt i en falsk ansökan (min pappa har aldrig jobbat på Samhall, förresten kan man tjäna 900 000 kr på Samhall som ansökan anger?, och dessutom vet han hur han stavar sitt namn!) som sedan godkänts. Någon måste ha bevakat vår brevlåda på “klippan” och stulit först ansökningsformuläret (som kommit som erbjudande från OKQ8), sedan brevet med kortet och därefter brevet med pinkoden! Sedan har de en gång i veckan under ett antal veckor tagit ut maxbeloppet för veckan i en och samma automat vid Globen.

Det förklarar varför vi haft så mycket problem med posten under våren, brev som vi väntat på har aldrig kommit, betalningspåminnelser på fakturor som vi inte sett (mamma har känt sig helt senil…) – NÅGON HA STULIT POST FRÅN OSS OCH BEVAKAT VÅR BREVLÅDA! LÄSKIGT!!!

Nu verkar det ha rett ut sig, vi har fått en kreditfaktura på hela beloppet så vi behöver inte betala något.Ja förutom faktureringsavgift plus ränta som de tycker att han ska betala – GRRRRR

Hur kan folk görs så här? Vad är det för värld egentligen? Ingen rolig läxa om verkligheten att lära så tidigt i livet….

Sommarlov!!!

Jippiie! Sommar sommar sommar….

I år bestämde vi oss för att hålla oss i Stockholmsområdet. Det har hänt så mycket på våren och vi ville gärna komma i ordning i nya lägenheten och framförallt vara i vår stuga. Den behöver också mycket kärlek och fixande.

Så några dagar på Runmarö, nån dag i stan och sedan ut igen. Jätteskönt, mysigt och varmt! Vi hann med massor, illustreras väl bäst med bilder.

Strax innan semestern var det ju midsommar. Den firade vi förstås med sill och jordgubbar i stugan. Ja och så nubbe förstås. Mamma höll på att glömma att packa upp den ur väskan men inte vi!

Man behöver inte åka till havet eller en badsjö när det är varmt. Fontänstenarna i Sjöstaden går precis lika bra!

Jag blev lite badkruka under sommaren, trots 30 – 35 gr tyckte jag ofta att det fanns roligare grejer att göra. Ellinor tillbringade dock det mesta av dagarna på detta sätt, plaskandes och blaskandes, i och ur och i poolen igen.

Mormor och morfar kom på besök en dag för att se hur vi fint vi har fått det i stugan.Efter flera veckors kanonväder med strålande sol (som det oftast är i skärgården) kom de med regn i massor. Dagen efter att de åkt blev det givetvis fint igen…. Vi lovar, det är nästan alltid fint väder hör, ni får hälsa på igen!

Ja vad gör man på landet när man inte badar och äter gott? Jo man bygger! Vi har lekt Byggare Bob och Wilma (Bobs kollega / flickvän?) hela sommaren. Vi har bygget en ny gungplats med två gungor (japp Es gunga är en IKEA barnstol som vi borrat lite hål i – när det kommer små gäster tar vi bara ner den och sätter på  benen igen, fiffigt va!) Numera finns det även en tredje gung, en bräda för stora barn som jag! Helst ska vi inte gunga utan snurra i gungorna, runt runt runt.

Vad snickrar vi på här?

En lekstuga! Just nu är den vit men snart ska den bli grå precis som stora huset.

Vi byggde också ett Thomas tåg att klättra på! Lägg märke till mitt fina bidrag i form av två plankor bakom tåget. Det är vagnarna Anna och Bella! Senare byggde pappa om dem med hjälp av två stockar så att de ska matcha Thomas – han är en sådan perfektionist…

Sedan målade vi givetvis Thomas blå! Jag var mycket duktig på att ösa på rejält med färg så att det skulle täcka bra.Pappa tyckte även, precis som jag, att hans byxor blev mycket snyggare med blå prickar på…

En rutschkana lades på vår avloppskulle – perfekt glid!

Och ännu bättre glid blev det när vi byggt upp en klätterställning till vårt lekland. Oj vad vi flyger långt (ni ser väl märket i gräsmattan framför kanan…) Mamma och pappa trodde inte att Ellinor skulle klara att klättra upp själv så de kände sig lugna.

Men plötsligt stod hon däruppe och bejublade sig själv!

Efter väl utfört arbete med lekland och stuga så bjöd jag och Ellinor på välförtjänt, god fika i vårt nya “hemma” som jag kallar det.

Om vi bara byggt saker åt mig och Ellinor i sommar? Nja visst har vi jobbat på stora huset och i trädgården (ryckt stubbar och anlagt gräsmatta och så) men det här är ju min blogg så jag berättar bara om viktiga saker.

I sommar har vi också adopterat en katt. Eller snarare, Sture har adopterat oss. Han bor egentligen hos Matilda (som fyllde 3 år 3 dagar före mig) men så fort de var på utflykt eller inne i stan kom han till oss. Och han var mycket tålmodig med oss, ibland kunde han bli lite irriterad när vi drog för hårt i pälsen men han vek aldrig från vår sida mer än en halv sekund. När vi varit borta från stugan började jag alltid med att gå runt och ropa “TURE va ä du?!”,  ibland innan vi ens hunnit fram till stugan.

Ellinor jobbade hårt på att hänga med på alla mina upptåg i sommar och hon gjorde det med den äran. Jag är mycket stolt över hennes busighet och uthållighet. Men ibland kroknade hon dock…

T.ex. på väg till öns bageri (behöver jag nämna att hon missade supergod fika – helt omöjlig att väcka).

En grund till en lekstuga är en mycket skön sovplats! Eller skojade vi bara med mamma…

Hur kan man somna när det är Byggare Bob på TV?

Ibland behöver vi dock bara lite vila båda två. Och allt som oftast ser det ut så här. Lillasyster har blivit mycket bra på att pilla mig i håret när vi vilar i soffan men även när vi ligger i sängen och ska sova middag eller inför natten. Hon behöver något att pilla på för att somna och inte mig emot :-) Jag har också alltid pillat i mitt hår när jag ska sova – måste vara något magiskt med mitt hår!

Lite utflykter hann vi också med på ön – inte bara jobb. Som här till Solberga gård där man köpa glass, hyra kanot och titta på får (samt köpa kött eller hyra rum). 

Mot slutet av sommaren när temperaturen gått ned en tio gr så där tyckte jag att det var dags att börja bada – helst i havet (Östersjön märk väl) på Runmarö eller som här på Ingarö. Ellinor behöver man aldrig fråga två gånger men föräldrarna tyckte det var bäst att ta bildbevis om inte annat för att övertyga sig själva om att det var sant. Jag sa själv att jag ville bada och började ta av mig kläderna. Varför mjäka med varmt i luften och varmt vatten – det är bara för tunnissar.

Kort och gott en underbar och helt fantastiskt skön sommar!

Anna, Enji, Nor och …

Jag har ägnar mycket av sommaren till att talträna och jag kan prata massor nu (även om folk, inkl pappa, inte alltid förstår mina underfundigheter). Jag har bestämt att jag numera är en stor kille. Det är bara småbarn som säger mamma och pappa så det har jag slutat med. Jag tilltalar nu mina föräldrar med deras korrekta namn, Anna (fast det är ju väldigt likt mamma så lite förvirrande kan det vara men jag menar alltid Anna!) och Enji.

Lillasyster kallade jag till en början för Ella för det var ganska lätt att uttala och låter ju ganska gulligt. Det är dock inte så elegant som min syster förtjänar så nu kallar jag henne istället för Nor (låter inte det som en arabisk prinsessa eller något liknande?).

Vad jag heter? Ja jag är inte blyg…

Jag är ju BESTER!! Vad annars… Och ja jag kan faktiskt flyga också, ni ser väl att mina fötter lyfter från marken när jag flyger mellan alla fontänstenar!

Förändringarnas tidevarv

Äntlige! 300 000 kr svetsen fungerade så nu kan jag surfa och blogga ordentligt igen.

När jag firade nyår med mina föräldrar och var upp halva natten och tittade på fyrverkerierna så kunde jag aldrig ana att året som kom skulle innebära så mycket förvändringar i mitt liv (mamma menar att mitt liv förändrades betydligt mer förra året då jag även fick en liten syster men det förstår jag inte riktigt. Ellinor har väl alltid funnits hos oss?).

Bästisens flytt

Det hela började en vårdag när mamma visade bilder på ett hus som min kompis Alfreds föräldrar köpt. De skulle flytta! Mamma och pappa trodde inte att jag förstod vad det innebar men se det förstod jag. Sista gången vi var hemma hos dem för att leka så var jag jätteglad tills mamma sa att vi skulle gå hem. Då blev jag helt hysterisk och grät och ropade på Alfred hela vägen hem om och om igen. Mamma förstod först ingenting men när hon till slut frågade om jag inte ville att Alfred skulle flytta fick hon ett rungande NEJ! ALFRED! till svar. Jag kunde inte sluta gråta och ropa på Alfred trots att hon lovade att vi skulle hälsa på i nya huset. Hur skulle jag kunna leva utan min “bror”??!  När vi kom hem kröp jag bara upp i soffan, drog upp filten och tittade tyst på Bolibompa resten av kvällen, ville inte äta, ingenting…

Snart, innan de ens packat upp sina lådor fick jag åka till Tyresö och hälsa på för att jag skulle förstå att Alfred inte är borta för alltid (tack mamma Lisa hälsar mamma Anna). Det kändes bra. Sedan åkte de på sommarsemester men vad glad jag blev när de kom hem och vi kunde hälsa på igen! Lika ledsen blev jag när vi skulle åka därifrån.

Allt som oftast när vi är ute och går pekar jag på vägen till Alfred eller på huset där han bodde och så tittar jag på mamma med bedjande ögon och frågar “Acke” (dvs Alfred)? Mamma förklarar igen att Alfred bor i hus nu och att vi kan hälsa på med bilen. Jag vet att han inte är långt borta men mitt hjärta säger något annat.

Det är slut på spontana lekar och fika efter dagis, livet har förändrats….

Alfred – min bästis, min “bror”….

Nytt “hemma”

Som jag tidigare har berättat så fick vi i våras en ny lägenhet på vår gamla gård i Hammarby Sjöstad. När vi väl fick hämta nycklarna var pappa ute och reste så det var jag , Ellinor och mamma som efter dagis fick premiäröppna dörren till nya lyan.

Vi hämtade nycklarna, cyklade bort till huset, tog hissen upp och låste upp. När mamma öppnade dörren var jag först in, tog av mig skorna i hallen (är så väluppfostrad :-)) steg in i vardagsrum varpå jag la en stor suck av lättnad och deklarerade: “AAH - HEMMA”!

Behöver jag tillägga att mamma och pappa blev väldigt glada över detta – de hade fattat rätt beslut. Sedan har vi ägnat många timmar åt att packa, flytta och städa. Det känns dock underbart! Jag vill inte tillbaka till “klippan”. Den första dagen efter flytten när vi cyklade förbi vårt gamla ställe på väg till dagis så blev jag väldigt orolig och började gny och gnälla nervöst. Så pappa fick förklara att vi inte ska tillbaka dit och då blev jag genast jätteglad.

Jag trivdes från första sekund, Ellinor också men första natten hade hon lite mardrömmar. Mitt i natten vaknade mamma av att Ellinor ropade “mamma”! När hon kom in satt Ellinor up i sängen och pekade runt i rummet och var jätteledsen.  Mamma förklarade vart hon var, att det var hennes leksaker i kartongen som stod där och att jag också sov där varpå hon lyfte upp Ellinor och visade hur jag snusade gott i min säng. Då blev hon genast lugn och somnade om.

Sammanfattningsvis – en förändring helt klart till det bättre!

Vi jagade varandra runt hela lägenheten och skrattade högt hela tiden!

Aah, här kan jag tänka mig att softa ofta!

Mormor hjälpte till med att ta hand om oss under flyttdagarna. På kvällen passade vi att njuta lite på Boule och Berså vid Saltsjöqvarn. Riktigt toppenställe där man kan springa runt och leka samt titta på båtar samtidigt som man äter schysst mat, lite tysk Biergarten över det hela.

Ellinor, alias matvraket som äter i princip allt (till mammas stora glädje) fick en ny favvorätt: Knochen (revbensspjäll utan kött).

Ny förskola

Strax efter att vi fått besked om vår nya lägenhet ringde de också från förskolan Svallvågen (Emil och Emilia AB som har en Reggio Emilia inriktning, www.emilochemilia.se) som ligger bara 150 m från vår nya lägenhet. Vi har stått i kö sedan vi föddes (typ) och Ellinor hade nu fått en plats. Mamma tackade efter lite huvudbry nej då de vill att vi ska gå på samma förskola och vi redan hade en jättebra förskola. Efter en vecka ringde de dock tillbaka och sa att en 07:a precis sagt upp sin plats och att vi därför kunde få den genom syskonförtur. Snabba puckar var dock nödvändigt så samma eftermiddag hälsade vi på för att känna efter. Jag och Ellinor tyckte det verkade toppen! Massor av roliga leksaker, och roliga rum som en målarateljé med snickarverkstad (yes, riktiga verktyg!), ett tänkarum där man kan läsa och prata och tänka i lugn och ro mm. Mamma och pappa fick verkligen något att tänka på. De skulle vilja säga att de tänkte länge och väl men så funkar det ju inte här i Stockholm utan omedelbart beslut var nödvändigt. De tackade ja efter att ha pratat med mig  och Ellinor ordentligt, vi tyckte det verkade jätteroligt (vi förstod ju dock inte att det också innebär att lämna alla gamla kompisar och personal). Vi, särskilt jag, kommer att sakna vår gamla förskola men det här känns ändå toppen. Men även Ellinor verkade förstå vad som hände. Sista dagen innan sommarlovet sa hennes fröken precis så, att Ellinor måst ha förstått att det var sista dagen för hon hade sprungit runt och pussat och kramat alla hela dagen. Hon är visserligen alltid kramig och pussig men den här dagen var det extra mycket. Det var så att hennes fröken fick en tår i ögat, Ellinor var ju en av de första barnen på denna nya avdelning och betydde lite extra mycket för henne…

Sista dagen avslutade vi med en glass. Ja alltså jag och Ellinor, inte mamma. Hon trodde att jag och Ellinor skulle dela på en Sandwich men Ellinor fick smaka på mammas strut med flädersorbet och sedan var det kört. Hon vägrade släppa den och skrek NEJ NEJ när mamma försökte få åtminstone ett smakprov. (Om jag bjöd mamma på min glass, tss skulle inte tro det, glass är alldeles för gott).

Bytet av förskola är kanske inte en förändring bara till det bättre men absolut inte till det sämre på något sätt. Det mesta känns minst lika bra och mycket känns ännu bättre!

Hej då förskolan Tengdahlen – nu far vi vidare på nya äventyr!

Hej förskolan Svallvågen – nu kommer vi. Vi hoppas att ni är beredda på två nya busungar!

Varför jag aldrig skriver...

Många undrar säkert varför jag aldrig skriver nu för tiden (några har tom hört av sig och frågat när nästa spännande inlägg kommer).

Det är inte det att jag inget har att berätta, för det har jag. Massor! Det har hänt så mycket sista två månaderna, massor av förändringar i mitt liv (kompisar som flyttat, vi har flyttat in i ny lägenhet, jag och Ellinor har fått plats på nytt dagis), jag och Ellinor har utvecklats fantastiskt mycket under sommaren och vi har haft semester ihop med mamma och pappa späckat med äventyr. Dessutom har det hänt spännande saker där vi har fått ringa till farbror polisen... Nu blev ni nyfikna va', vilken cliff-hanger!

Tyvärr är det så att vi inte har något internet i nya lägenheten. Efter flera veckors felsökning med letande efter kartor över kabelnäten och lysande med lampor längs med kablar så har man konstaterat att två kablar till vår lägenhet är trasiga och har alltid varit. Dvs de som bott innan oss har aldrig haft internet (om de inte haft det via tv-leverantören). Så det är anledningen, jag har inte kunnat blogga. Nu har jag skaffat mobilt bredband genom ett litet stick som man sätter in i datorn. Nu kan jag alltså surfa men det duger inte till att blogga och ladda upp bilder så ni får hålla er lite till. Men den som väntar på något gott...

På fredag kommer datakillarna tillbaka med en 300 000 kr- svets. Förhoppningsvis kan jag blogga efter det. Vi syns snart igen!