Det är full fart på min lillasyster nu för tiden. Efter att ha skjutit sig själv baklänges under en längre tid kom hon en dag för ca 2,5 veckor sedan på hur man kryper framåt. Och nu susar hon omkring som en virvelvind, man vet aldrig var man har henne. Titt som tätt så hör jag mamma eller pappa (eller båda två) ropa efter henne (ofta har hon försvunnit in bakom soffan eller in i ett annat rum...
Men Ellinor vill förstås göra allt som jag gör... Så typ dagen efter att hon förstått sig på det här med krypandet började hon ställa sig upp, jämt och överallt. Och började försöka gå. Så nu skjuter hon saker framför sig och övningsgår. Hon kryper också upp och ner för trappor och annat spännande som får föräldrarna att se ut som att de satt något i halsen.
Mamma försöker påminna henne ibland om att hon inte fyllt 8 månader, men Ellinor vill inte riktigt lyssna på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar