I helgen klämde Ellinor i med sitt första skratt. Säger mamma och pappa alltså. Jag tycker det låter som väldigt höga skrik, fyrstrukna ciss är ingen match för Ellinor om vi säger så. Föräldrarna satt hela söndagkvällen som leenden fån och försökte få henne att skratta, vilket hon gjorde om och om igen. Alltså, när hon skriker då vill de höra mer men när jag skriker då får jag skäll... Vuxna är märkliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar