Förändringarnas tidevarv

Äntlige! 300 000 kr svetsen fungerade så nu kan jag surfa och blogga ordentligt igen.

När jag firade nyår med mina föräldrar och var upp halva natten och tittade på fyrverkerierna så kunde jag aldrig ana att året som kom skulle innebära så mycket förvändringar i mitt liv (mamma menar att mitt liv förändrades betydligt mer förra året då jag även fick en liten syster men det förstår jag inte riktigt. Ellinor har väl alltid funnits hos oss?).

Bästisens flytt

Det hela började en vårdag när mamma visade bilder på ett hus som min kompis Alfreds föräldrar köpt. De skulle flytta! Mamma och pappa trodde inte att jag förstod vad det innebar men se det förstod jag. Sista gången vi var hemma hos dem för att leka så var jag jätteglad tills mamma sa att vi skulle gå hem. Då blev jag helt hysterisk och grät och ropade på Alfred hela vägen hem om och om igen. Mamma förstod först ingenting men när hon till slut frågade om jag inte ville att Alfred skulle flytta fick hon ett rungande NEJ! ALFRED! till svar. Jag kunde inte sluta gråta och ropa på Alfred trots att hon lovade att vi skulle hälsa på i nya huset. Hur skulle jag kunna leva utan min “bror”??!  När vi kom hem kröp jag bara upp i soffan, drog upp filten och tittade tyst på Bolibompa resten av kvällen, ville inte äta, ingenting…

Snart, innan de ens packat upp sina lådor fick jag åka till Tyresö och hälsa på för att jag skulle förstå att Alfred inte är borta för alltid (tack mamma Lisa hälsar mamma Anna). Det kändes bra. Sedan åkte de på sommarsemester men vad glad jag blev när de kom hem och vi kunde hälsa på igen! Lika ledsen blev jag när vi skulle åka därifrån.

Allt som oftast när vi är ute och går pekar jag på vägen till Alfred eller på huset där han bodde och så tittar jag på mamma med bedjande ögon och frågar “Acke” (dvs Alfred)? Mamma förklarar igen att Alfred bor i hus nu och att vi kan hälsa på med bilen. Jag vet att han inte är långt borta men mitt hjärta säger något annat.

Det är slut på spontana lekar och fika efter dagis, livet har förändrats….

Alfred – min bästis, min “bror”….

Nytt “hemma”

Som jag tidigare har berättat så fick vi i våras en ny lägenhet på vår gamla gård i Hammarby Sjöstad. När vi väl fick hämta nycklarna var pappa ute och reste så det var jag , Ellinor och mamma som efter dagis fick premiäröppna dörren till nya lyan.

Vi hämtade nycklarna, cyklade bort till huset, tog hissen upp och låste upp. När mamma öppnade dörren var jag först in, tog av mig skorna i hallen (är så väluppfostrad :-)) steg in i vardagsrum varpå jag la en stor suck av lättnad och deklarerade: “AAH - HEMMA”!

Behöver jag tillägga att mamma och pappa blev väldigt glada över detta – de hade fattat rätt beslut. Sedan har vi ägnat många timmar åt att packa, flytta och städa. Det känns dock underbart! Jag vill inte tillbaka till “klippan”. Den första dagen efter flytten när vi cyklade förbi vårt gamla ställe på väg till dagis så blev jag väldigt orolig och började gny och gnälla nervöst. Så pappa fick förklara att vi inte ska tillbaka dit och då blev jag genast jätteglad.

Jag trivdes från första sekund, Ellinor också men första natten hade hon lite mardrömmar. Mitt i natten vaknade mamma av att Ellinor ropade “mamma”! När hon kom in satt Ellinor up i sängen och pekade runt i rummet och var jätteledsen.  Mamma förklarade vart hon var, att det var hennes leksaker i kartongen som stod där och att jag också sov där varpå hon lyfte upp Ellinor och visade hur jag snusade gott i min säng. Då blev hon genast lugn och somnade om.

Sammanfattningsvis – en förändring helt klart till det bättre!

Vi jagade varandra runt hela lägenheten och skrattade högt hela tiden!

Aah, här kan jag tänka mig att softa ofta!

Mormor hjälpte till med att ta hand om oss under flyttdagarna. På kvällen passade vi att njuta lite på Boule och Berså vid Saltsjöqvarn. Riktigt toppenställe där man kan springa runt och leka samt titta på båtar samtidigt som man äter schysst mat, lite tysk Biergarten över det hela.

Ellinor, alias matvraket som äter i princip allt (till mammas stora glädje) fick en ny favvorätt: Knochen (revbensspjäll utan kött).

Ny förskola

Strax efter att vi fått besked om vår nya lägenhet ringde de också från förskolan Svallvågen (Emil och Emilia AB som har en Reggio Emilia inriktning, www.emilochemilia.se) som ligger bara 150 m från vår nya lägenhet. Vi har stått i kö sedan vi föddes (typ) och Ellinor hade nu fått en plats. Mamma tackade efter lite huvudbry nej då de vill att vi ska gå på samma förskola och vi redan hade en jättebra förskola. Efter en vecka ringde de dock tillbaka och sa att en 07:a precis sagt upp sin plats och att vi därför kunde få den genom syskonförtur. Snabba puckar var dock nödvändigt så samma eftermiddag hälsade vi på för att känna efter. Jag och Ellinor tyckte det verkade toppen! Massor av roliga leksaker, och roliga rum som en målarateljé med snickarverkstad (yes, riktiga verktyg!), ett tänkarum där man kan läsa och prata och tänka i lugn och ro mm. Mamma och pappa fick verkligen något att tänka på. De skulle vilja säga att de tänkte länge och väl men så funkar det ju inte här i Stockholm utan omedelbart beslut var nödvändigt. De tackade ja efter att ha pratat med mig  och Ellinor ordentligt, vi tyckte det verkade jätteroligt (vi förstod ju dock inte att det också innebär att lämna alla gamla kompisar och personal). Vi, särskilt jag, kommer att sakna vår gamla förskola men det här känns ändå toppen. Men även Ellinor verkade förstå vad som hände. Sista dagen innan sommarlovet sa hennes fröken precis så, att Ellinor måst ha förstått att det var sista dagen för hon hade sprungit runt och pussat och kramat alla hela dagen. Hon är visserligen alltid kramig och pussig men den här dagen var det extra mycket. Det var så att hennes fröken fick en tår i ögat, Ellinor var ju en av de första barnen på denna nya avdelning och betydde lite extra mycket för henne…

Sista dagen avslutade vi med en glass. Ja alltså jag och Ellinor, inte mamma. Hon trodde att jag och Ellinor skulle dela på en Sandwich men Ellinor fick smaka på mammas strut med flädersorbet och sedan var det kört. Hon vägrade släppa den och skrek NEJ NEJ när mamma försökte få åtminstone ett smakprov. (Om jag bjöd mamma på min glass, tss skulle inte tro det, glass är alldeles för gott).

Bytet av förskola är kanske inte en förändring bara till det bättre men absolut inte till det sämre på något sätt. Det mesta känns minst lika bra och mycket känns ännu bättre!

Hej då förskolan Tengdahlen – nu far vi vidare på nya äventyr!

Hej förskolan Svallvågen – nu kommer vi. Vi hoppas att ni är beredda på två nya busungar!