I söndagseftermiddag gjorde vi en utflykt – bara jag och mamma! Var verkligen jättemysigt att få ha mamma alldeles för mig själv. Vi gick till Spårvägsmuseet där jag la beslag på en tågbana med massa vagnar och aldrig ville jag sluta leka, hade absolut inte tid att fika. Efter ett tag var det dock ok att gå och titta på de elektriska tågbanorna där tågen går runt av sig själva – så spännande att titta på.
Men när vi varit där ett tag var det dags för det bästa av allt – mitt första teaterbesök! Det var så spännande och jag satt jättestilla i mammas knä hela tiden. När tanten som hade teatern kom in på scenen applåderade och ropade jag högt av glädje. Tanten blev väldigt glad för applåderna och bravo-ropen innan hon ens börjat.Sen kom han in på scenen – APAN! Nicke Nyfiken – teater i en hel halvtimmen, jag var helt trollbunden och ropade på apan och sa oj och nej på alla rätta ställen i pjäsen. På vägen hem var jag så lycklig att jag somnade i vagnen med ett leende på läpparna…
Jag är jätteduktig på att leka med tåg, bygger jättelååånga tåg, längre än alla andra.
Apan Nicke i bakgrunden och en mycket lycklig jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar