Sista skälvande dagar i frihet

Ja nu är det dags för Ellinor att börja på förskola. Plötsligt ska hon bli en stor tjej min lilla syster.

Vi har verkligen passat på att njuta de sista dagarna och idag var jag t.o.m. hemma från dagis för att hänga med henne och mysa lite. På em kom en av Ellinors fröknar hem till oss på besök. Jag känner redan henne så jag och fröken kunde berätta och visa för Ellinor hur roligt det är med dagis.

I morgon är det dags, då kommer verkligheten i fatt oss och snart, om en vecka, börjar mamma jobba…

(Näst) sista gången som Ellinor fick åka ryggsäck till dagis för att hämta mig. Jag brukar åka vagn på morgonen och sedan hämtar mamma med Ellinor i ryggsäck. Just den här dagen hade mamma glömt nyckeln till vagnlåset… Ellinor kunde ju fortsätta åka ryggsäck som hon tycker är så roligt medan jag fick gå. Men det var inga problem för mig eftersom mamma lovade att vi skulle åka båt och sedan gå hem till Alfred. Jag nästan sprang till och från båten! Sedan fick vi som tur är låna en vagn hem för efter lek hos Alfred var jag jättetrött.

Jag älskar att åka båt! Varje dag när mamma hämtar så ropar jag: “båten, båten båten…”

Idag har vi haft det mysigt och lekt i vårsolen (japp våren har kommit till Stockholm – varmt och härligt). Vi har så mycket grus efter vinterns sandande utanför vår dörr att det är nästan som att ha en egen sandlåda.

Så här glad blir lillasyster när solen kikar fram och snön smälter bort så att hon kan röra på sig lite lättare. Tänk om hon anat vad som väntar i morgon… Förhoppningsvis hade hon blivit ännu gladare med tanke på alla nya kompisar hon kommer att få!

Rädd – inte jag!

I lördags var det dags för mitt allra första besök hos tandläkaren! Det var jättespännande och tandläkarnas och tandsköterskornas kommentar (efter ca 30 sek) var: “oj han verkar busig”.

Jag var inte alls rädd, även om jag inte förstod varför jag skulle låta en vilt främmande människa  titta i min mun. Efter en stund, och en present senare i form av tandborste o tandkräm o ballonger, så fick tandläkaren räkna mina tänder. Alla tänder satt där de ska så nu behöver jag inte komma tillbaka förrän jag blir fem år.

Jag var så lugn och duktig hela tiden hos tandläkaren. Det var ju inte mitt fel att blommor och ljuslykta välte. jag bara tittade på dem…

De hade en jättefin dator med bilder på tänder.

Med hjälp av en ny fin tandborste och tandkräm (jag tycker verkligen om att borsta tänderna) så fick tandläkaren räkna alla mina tänder.

Shoppingrundor

Mamma och pappa känner att de behöver förnya lite hemma. Skyller på mig och Ellinor, förstår inte vad de menar. Skulle vi haft sönder lampor och andra möbler. Nåja shopping kan vara ganska kul, om man bara tittar på rätt grejer… på vägen hem från mormor och morfar stannade vi till i flera affärer.

Både jag och Ellinor blev tokförälskade i denna fina bilsäng med tillhörande bensinpump (byrå) och verkstadsskåp (garderob). Mamma och pappa sa att vi inte letar efter nya sängar åt oss just nu, men det skadar väl ingen att få drömma lite…

Mio har många fina barnmöbler och saker som t.ex. saccosäckar att slänga sig i. Ellinor vill kolla in allt i affären, vilken tur att hon har mig som håller ordning på henne. Så fort hon började springa i väg så jagade jag efter och tog henne i handen så att hon inte skulle gå vilse.

Men ibland blir även den mest stöttande lilla shoppingsupportern väldigt trött på det här med att handla. Så trött att t.o.m. en hård kundvagn kan duga som säng med en jacka över huvudet som täcke / skydd…

Nya kusinen

Förrförra helgen kastade vi oss in i bilen och åkte till Eksjö på ett halvspontant blixtbesök. Syfte; att träffa Valdemar och hans nya lillebror Birger med föräldrar.

Det var jättekul att komma till faster Sofia och farbror Henrik: Vihar ju inte varit där sedan i julas så det var kul att ses och och att se hur långt de kommit med tillbyggnaden av huset, Tyvärr kunde vi inte leka så mycket Valdemar för han var lite sjuk men vi hade jätteroligt med alla hans leksaker. Det var ju också jätteroligt att träffa den nya kusinen, han var så söt! Kanske inte någon kopia av Valdemar…, men vi tyckte nog att han faktiskt var lite lik kusin Douglas!

Ellinor blev väldigt förtjust i bebisen.

Hon försökte t.o.m. ge honom det finaste hon har, sin napp.

Jag tyckte att också att Birger var fin och ville ge honom en present. Men en pistol var visst inte lika populärt som en napp, konstig kille…

Vi hann med ett besök hos gammelmormor också. Hon blev jätteglad över att vi kom men kastade ibland lite oroliga blickar efter oss barn när vi jagade varandra runt lägenheten (nej, Ellinor satt inte så här stilla och fint särskilt ofta – bara när mamma tog fram kameran).

Middag intog vi på vägen från Eksjö till Sturefors på finaste restaurangen / pizzerian i metropolen Kisa.

Sedan sov vi över hos morfar och mormor. De har också massor av leksaker, fast roligast är ju förstås alla kattleksaker!

Kompisen Noak

Jag har inte träffat min kompis Noak från “mammagruppen” på jättelänge. Men  förförra  fredag var hans dagis stängt så då passade vi på att leka hemma hos dem. Det var jätteroligt att träffas och se deras nya lägenhet som vi inte har sett förut. Och bäst av allt, Noak hade en hel garderob i sitt rum fullproppad med leksaker! Hit kommer vi gärna igen och hälsar på, hans mamma lagar så god lunch också!

Så mycket leksaker, så lite tid. Jag ville inte alls gå hem från Noak, men tokdäckade sedan i vagnen eftersom jag inte hunnit sova.

Kladdmaja fick springa byxlös medan hennes byxor torkad, men hon hade lika roligt för det.

Skrivarhud

Apropå Ellinors sista läkarbesök så kom jag på att jag glömt att berätta om mitt eget läkarbesök hos allergimottagningen i slutet av januari.

Jag har alltid haft ganska känslig hud, fick utslag av vissa blöjsorter när jag var pytteliten, reagerade med blaffor när jag blev myggbiten etc. I höstas (med början i augusti ungefär) så har jag haft återkommande problem med nässelutslag, klåda och håravfall på huvudet. Jag fick därför en remiss till allergimottagningen på Södersjukhuset. Dagen efter att vi kommit hem från Dubai var det dags, och då hade jag rejäla utslag som kliade som tusan (antagligen efter all sand som fastnat i min solskydds- och baddräkt), mina hårlösa fläckar på huvudet var dock borta.

Doktorn behövde i princip bara titta på mig så sa hon hmmm och en annan läkare tog en pinne och drog på min hud och så sa båda i kör: jaha det var det vi trodde så fort vi såg Sylvester!

De konstaterade att jag har en hudåkomma som kallas skrivarhud (dermografi). Den tillhör samma grupp som nässelutslag (Urticaria-familjen) och det är inget farligt. Vid behov kan jag få anti-histamin för att lindra besvären. Jag har helt enkelt extremt känslig hud, kan vara bättre och sämre i perioder särskilt när jag har nedsatt av immunförsvar t.ex. av en förkylning. Min hud reagerar framförallt på yttre påverkan med eksemliknande utslag. Förhoppningsvis växer det bort med åldern (det gör det för de flesta) annars kan jag bli en av dem som får vända (under)kläder ut och in eftersom sömmarna skaver så att man kan bli tokig… Varför jag tappar hår vet de dock inte, men gissningsvis kliar det så mycket att jag sliter mitt hår…

Dagen efter besöket (typiskt va`), hade jag en stor kal fläck mitt på huvudet mitt i virveln! Pappa skrattade, lite bistert, och sa: jaha ja nu börjar han i alla fall bli lik sin pappa.

Är det verkligen jag som sliter mitt hår? Eller är det Ellinor som blivit stor och stark som överfaller mig när jag sover?

Hjälp!

Men hallå, jag skulle ju krypa igenom bokhyllan först!

 

Oftast har vi det dock så mysigt, en rejäl kram så ligger hon still hos mig och bara är är världens härligaste lillasyster.

Sista läkarbesöket

Ellinor har inte varit hos ortopeden sedan hon var fyra månader. Men nu när hon har börjat gå så var det dags igen för en sista röntgen och kontroll av höften. Men här gången fick inte jag följa med (lika bra det, gillar inte vita rockar efter alla besök med Ellinor och sprutor vi fått i vinter och besök på allergimottagningen), men mamma har berättat om hur Ellinor imponerade på doktorn.

Röntgenbilderna såg jättefina ut och när doktorn kom in i rummet där mamma och Ellinor väntade blev han mycket imponerad. Ellinor höll nämligen på att möblera om totalt och klättra upp överallt där det gick att klättra. Doktorn konstaterade snabbt att det såg mycket bra ut när hon gick. Efter att han känt och klämt och böjt på Ellinors ben och höfter, något som hon inte var så förtjust i men hon var mycket tålmodig/modig, så blev hon helt friskförklarad! Nu är hon helt perfekt utan risk för framtida problem med höften.

Ellinor på sjukhuset i full fart med att flytta på en brits (och stolar, bord, datorer, spritflaskor och…).

På kvällen firade vi med Stockholms bästa semlor! (Enligt Svenska dagbladets test som konditoriet var tapetserat med). De var goda!

Ellinor fick självklart en egen bit! Hon var mycket förtjust och glad över att slippa gå till doktorn fler gånger (med anledning av höften i alla fall…)

Teaterapa

I söndagseftermiddag gjorde vi en utflykt – bara jag och mamma! Var verkligen jättemysigt att få ha mamma alldeles för mig själv. Vi gick till Spårvägsmuseet där jag la beslag på en tågbana med massa vagnar och aldrig ville jag sluta leka, hade absolut inte tid att fika. Efter ett tag var det dock ok att gå och titta på de elektriska tågbanorna där tågen går runt av sig själva – så spännande att titta på.

Men när vi varit där ett tag var det dags för det bästa av allt – mitt första teaterbesök! Det var så spännande och jag satt jättestilla i mammas knä hela tiden. När tanten som hade teatern kom in på scenen applåderade och ropade jag högt av glädje. Tanten blev väldigt glad för applåderna och bravo-ropen innan hon ens börjat.Sen kom han in på scenen – APAN! Nicke Nyfiken – teater i en hel halvtimmen, jag var helt trollbunden och ropade på apan och sa oj och nej på alla rätta ställen i pjäsen. På vägen hem var jag så lycklig att jag somnade i vagnen med ett leende på läpparna…

 

Jag är jätteduktig på att leka med tåg, bygger jättelååånga tåg, längre än alla andra.

Apan Nicke i bakgrunden och en mycket lycklig jag.

Snöskottning

I helgen var i på landet och på vägen dit passerade vi våra grannar som inte varit ute under vintern. Deras farstutak hade rasat från väggen och det såg ganska snötungt ut både här och där. Vi insåg därför att vi fick ägna helgen åt att skotta snö på många känsliga ställen runt huset. Altanen t.ex., tänk om det kommer mer snö, eller när det bli lite varmare och det dråsar ner från taket och snön bara blir allmänt tung.Det var säkert ett ton redan nu på altanen, tog hela lördagen att få bort all snö. För att inte tala om tiden det tog att skotta upp en gång in på tomten och att skotta upp halva framsidan av tomten för att hitta vattenkranen så att vi kunde sätta på vattnet…

Och stackars vår tomt när all snö börjar töa, hoppas att dräneringar och diken håller för trycket. Men då kanske vi i alla fall kan lokalisera var i vattenledningarna vi har orsaken till att vi inte har något vatten.

Lillasyster gjorde verkligen ett hästjobb med snön som gick över huvudet på henne.

Hej då bilen – Hej bilen!!

Nu har vi tagit farväl av vår gamla bil. Den enda bil som jag har haft så lite kändes det i hjärtat när mamma och pappa sålde den… Jag var lite förvirrad i början och letade efter en röd bil när vi kom ut från affärer och dylikt (mamma också har hon erkänt). Första gången jag skulle provåka nya bilen ville jag först inte sätta mig i den, men när jag väl hoppat inpå min plats så var det – HEJ NYA BILEN, JAG GILLAR DIG! Du luktar gott, kör så tyst och fort och allt är bara så fint!

Hej då bilen – vi kommer sakna dig. Litegrann, ett tag.

HEJ nya bilen!

Farbror Walle – behöver en ny leksaksbil…Den gamla leksaks-audin är ju röd så den stämmer inte längre med vår nya bil.Behöver en svart med turbo…

Logopedbesök

När Ellinor var på sin ettårskontroll hos BVC passade mamma på att prata med dem om mig också. Jag “fastnade “ ju redan i deras 18-månaderskontroll eftersom jag inte kunde säga 10 ord och nu pratar jag massor hela tiden men inte så mycket som folk runtomkring mig förstår.Vanligen görs ingen kontroll i Stockholm av språket förrän vid 3 år men sköterskan tyckte att det vore bra med en remiss redan nu eftersom det är 5 – 8 månaders väntetid till logoped så då skulle jag inte behöva vänta så länge efter 3-årskontrollen.

Ganska omgående kom det dock en kallelse! Det visade sig inte alls stämma att väntetiden var så lång. Logopeden berättade för mamma att de prioriterade barn i min ålder och att de har bett BVC att remittera 2 och 2,5 åringar som har fångats upp redan vid 18-månaderskontrollen – vilket flax att mamma tog upp mig också vid besöket hos BVC. Så efter ett par veckor var det dags för mamma att gå på ett första föräldrasamtal och veckan efter fick jag träffa min logoped Susanna.

Första gången fick jag leka med massor av spännande saker och jag visade mig vara en riktig hejare på att matcha färger, lägga pussel i olika varianter, para ihop bilder i böcker och dessutom hade jag en oanad talang för memory-spel. Det var jättekul och tiden gick väldigt fort. Snart ska jag dit igen för ett nytt besök innan det är dags för mamma att gå på ett andra föräldrasamtal.

Eländes elände

Här hos oss har vi mest varit sjuka på sista tiden.

Det började med att jag blev magsjuk förförra torsdagsnatten och sedan blev Ellinor magsjuk. Mitt i allt det var pappa tvungen att resa bort med jobbet till Finland och Singapore så han var borta i princip hela förra veckan. Och när han var borta blev han sjuk – feber, värk och magkramper.

När pappa var borta fick mamma rodda hela alltet med superspattiga mig och med gnällig Ellinor som inte inte blev frisk och dessutom passade på att få nya tänder. Ja det var lika bra när hon ändå mådde dåligt. Samtidigt skulle Mamma lämna och hämta bilen på bilverkstan och hämta och lämna på dagis och åka med mig till logopeden och åka till sjukhuset för att röntga Ellinors höfter och… Som tur var kom mormor upp och hjälpte till med att passa Ellinor när vi skulle till logopeden så att jag kunde få prata ostört med henne. Det var skönt tyckte jag och mamma. på kvällen gjorde hon tunnpannkakor åt oss allihop - bästa på hela veckan – näst efter presenten från morfar förstås, en Nicke Nyfiken dvd!

När pappa väl kom hem i fredags var mamma helt slutkörd efter en lång vecka och då blev förstås hon sjuk också med frossa, värk och magkramper.

Och sedan blev jag jätteförkyld med hosta och feber och sedan blev Ellinor förkyld med feber och hosta.

Bilden på lillasyster är ganska talande för  hela familjen på sistone…

 

Men Nicke nyfiken kan pigga upp de mest hängiga barn – tack snälla morfar för dvd-filmen du skickade upp med mormor! Vi älskar apan!

Idag är jag hemma från dagis för att vila men sen är vi alla fit for fight igen! Hoppas jag…

Snölekar i massor

Snön bara fortsätter att komma här i Stockholm. Så det blir många tillfällen till att åka pulka och göra snöänglar och att stilla sin hunger genom att äta på snökokor.

Ofta leker vi utanför vårt hus, vi har en suverän pulkabacke. Bor ju på en klippa… Men ibland gör vi lite utflykter för att förgylla tillvaron.

Hellasgården är nära och bra. Finns en liten lekplats och man kan åka pulka och leka på isen på sjön.

Fast bästa utflyktsmålet hittills är nog Lida i Huddinge. Som att åka till fjällen! Medan pappa testade skidspåren fick mamma slita hårt i pulkabacken. Och vilken fart det var i backen! Mamma fick springa fort för att hinna i kapp mig och Ellinor innan vi åkte ner i sjön nedanför pulkabacken. Och så lärde jag mig att åka stjärtlapp! Mamma trodde inte att så små killar som jag klarade av det eftersom man måste lyfta upp fötterna samtidigt som man åker, men inga problem – Jag är en hejare på stjärtlapp!

Men inget utflyktsmål går upp mot en tur till till stugan! Senast vi var där för två helger sedan fick vi jobba hårt bara för att ta oss fram till dörren, undrar hur det ser ut nu med ännu mer snö som fallit…..

Oj vad jag och Ellinor fick kämpa för att ta oss inpå tomten! Kunde ju inte vänta tills pappa skottat klart, kunde ju ha tagit en evighet…

Sen fick vi hjälpas åt att skotta gångar på tomten så att vi kunde ta oss fram. Hoppas att altanen håller för trycket…

  

Tittut! 

 

 

Och äntligen har vi fått användning för det jättestora rymdskeppet till avlopp som föräldrarna grävt ner på tomten – superbästa pulkabacken!!

Militärskola?

Undrar om det finns militärskolor i Sverige och förresten vad är det för något? Låter lite skrämmande tycker jag. Mamma och pappa hotade med det igår…

När mamma hämtade mig på dagis igår så hade jag med mig ett av de jättefina tågen med vagnar som vi har på dagis ut i kapprummet. Mamma sa att jag fick lämna kvar dem på dagis och leka med dem igen på måndag. När hon sedan såg att de var borta trodde hon att det var någon av mina kompisar som, liksom varje dag, skulle hjälpa till med påklädning och att ta hand om Ellinor som tagit tåget. När hon skulle lyfta in mig i bilen kände hon dock att jag hade något hårt i byxbenet på overallen… Hon trodde/hoppades att de kommit med av misstag, men när vi väl kom hem kunde jag inte hålla mig längre. När jag tog av mig overallen började jag småkratta och undslapp mig ett lyckligt tå tå. Jag var så lycklig och stolt över mitt, nästan, perfekta brott! Jag hade lyckats stjäla ett tåg och två vagnar från dagis! Fast mamma sagt att de ska vara kvar, ha ha det är jag som bestämmer! Sylvester rules!

Men under hot om att få sluta på mitt dagis och istället börja på militärskola lovade jag att lämna tillbaka dem nästa vecka… Men jag kan ju leka med dem hela helgen, HA!

 

HA HA DE ÄR MINA NU!

Besatt

Jag har länge tyckt om att leka med tåg och ni känner ju till min lilla fäbless för Thomas tåget. På sistone har jag dock utvecklat något som mina föräldrar kallar för besatthet. Jag ska bara leka med tåg och mina två tågbanor och mina lok, mekaniska som batteridrivna, går varma. Jag har knappt tid att sova eller äta eller se på mina favoritprogram på tv eller läsa böcker, om de inte handlar om Thomas tåget förstås.

När jag ska sova, middag eller natt, vägrar jag lägga mig utan åtminstone mitt Thomas tåg i handen, Helst vill jag ha alla mina tåg och vagnar vid min kudde så att jag har koll på dem. Kanske ska jag bli trainspotter när jag blir stor?

Gav träningen något resultat?

För er som undrar om Ellinors intensiva träning undersemester gav resultat. Hon är så duktig min syster så det dröjde inte många dagar innan det satt. Bevis? Se nedan

Varning!

För alla som inte vet det redan. Det är farligt att doppa huvudet!

Ut på äventyr, till Förenade Arab-Emiraten!

 

På Arlanda var vi tvungna att checka in vår dubbelvagn. Istället fick vi låna två enkel-sulkys. Som gjorda för tävling mellan mig och Ellinor om vem som kommer fram fortast!

Plane spotting. Snart sitter vi på ett av planen på väg mot värmen…

Efter en spännande flygresa, där vi förstås skötte oss exemplariskt (sov inget men tittade på på tv i taket, tittade på medhavd dator med apa dvs Nicke Nyfiken, ritade med kritor och  läste massor av böcker) så var vi framme. Som vanligt fick jag ta täten så att det blev någon ordning på det hela. Mamma och pappa fattade ju inte att man var tvungen att själv gå upp på bandet och gå in genom det lilla hålet för att hämta sina väskor…

Sent omsider var vi framme på vårt hotell ca 8 mil utanför Dubai i emiratet Ras al Kaimah. Det var absolut värt resan, se bara utsikten från vårt stora hotellrum!

 

Första sanden mellan tårna… Jag (och Ellinor) var så lycklig! Varmt och skönt och ingen overall.

När vi gick runt på området på vår första upptäcktsfärd fick plötsligt Nalle för sig att han var badsugen. Jag lovar, jag hade inget med saken att göra han bara slet sig ur min famn och hoppade ner i den lilla bäcken! Tur att morfar kunde rädda honom.

Det här är livet! En badstol vid poolen med en snacks-skål. Askkopp, vet jag inte vad det är, tyckte den var fin och perfekt för lite snacks.

Första doppet. I barnpoolen givetvis, varför bada någon annan stans när det finns en extra varm och skön pool. Hittade senare igen bubbelpoolen som var ännu varmare och skönare…

Men jag är ju ingen badkruka, så jag badade förstås i havet i alla fall. Ok doppade inte håret men var i alla fall tuffare än…

pappa och Ellinor som knappt ville doppa lilltårna (pappas filosofi är att vattnet måste vara minst lika varmt som i barnpoolen.)

Vi ägnade mycket tid, alla fm åt lek i sanden. Mamma och pappa kunde läsa och njuta av solen i lugn och ro medan jag och syrran lekte glatt i timmar.

Fast ibland fick vi sällskap av någon vuxen, t.ex. mormor, som blev lite leksugen.

  

Och blev vi lite sugna på något gott var det bara att klättra upp i mormor och morfars stolar, de hade alltid något smaskigt att bjuda på, som banan. Eller så trollade de fram lite glass!

Och blev vi riktiga sugna så var det bara att trycka på en liten klocka så kom det några trevliga killar från en restaurang i närheten och serverade oss mat direkt på stranden!

Ingen behövde vara utan mat. Inte ens Bertie buss och Thomas tåget, mina nya lekkompisar, jag såg till att de också fick äta sig mätta. 

Och när vi tröttnade på på att bara ligga i solen fanns det massor av annat att göra. T.ex. att paddla kanot.  Mormor och morfar testade för första gången och det gick riktigt bra. De var klart nöjda, se bara mormors segervink!

 

Jag tyckte också att det var jättekul och fick åka med flera gånger.

Fast helst hade jag velat åka de andra fartmonstren som ska dras efter en motorbåt… Men jag fick i alla fall hoppa på dem minst en gång om dem.

Tänk om… när jag blir lite större typ 3 år, då ska jag åka med en vattenskoter!

Hittade lite kameler också. Verkar vara deras variant av kossa för jag såg dem överallt när vi åkte runt med bil och tittade. Men de här kamelerna var extra barnvänliga.

        

Promenad för att titta på golfbanan, tennisbanan och allt annat skojigt man kunde göra på hotellområdet.

 

De hade också en kids club där man kunde gå och leka när man kände att det sög i lektarmen.

Ellinor spenderade också mycket tid med att gåträna. Hon hade gett sig sjutton på att nu ska hon lära sig att jaga mig upprätt.

Vi gjorde också lite utflykter som till den närliggande staden och tittade på hur det ser ut i en helt vanlig emirat-stad.

Vi åkte förstås in till Dubai också och tittade på sevärdheterna. Vi gjorde det enkelt för oss och åkte deras tunnelbana ovan jord. Där kunde man sitta längst fram och titta ut över hela staden medan tåget åkte till alla berömda måste-se ställen som världens högsta byggnad mm. De har också världens största shoppingcentra Mall of the Emirates med en enorm (världens största? antagligen, som allt annat i detta land…) inomhusskidbacke. Shoppingcentrum var för övrigt en av de största attraktionerna enligt alla turistböcker inklusive backpacker-bibeln Lonely Planet! Det är där allt händer och där alla hänger, utlänningar som äkta emirater, som tycks älska att shoppa parfymer, guld och annat.

Jag tyckte också, faktiskt, att det var kul. Jag har aldrig sett ett sådant utbud av Thomas tåget saker! Jag lyckades övertala föräldrarna att köpa en bok, Thomas tåget och Bertie buss badleksaker samt Thomas kalsonger i storpack. Thomas tåget toalettringen fick jag dock inte till min stora besvikelse och förtvivlan….

Jag älskar mina nya Thomas- kalsonger, Fredde Ljungberg släng dig i väggen! Jag är den nya toppmodellen.

Det fanns en hel del figurer också som jag inte kände igen men som verkade mycket populära. T.ex. denna dam som dök upp överallt.

Ellinor, till vänster, och Alvin chipmunk, till höger, (eller är det tvärtom…) på promenad. Nej då, det var bara mamma och pappa som ville busa med mig när jag sov. Ellinor tyckte dock inte att det var ett dugg kul utan blev jätterädd för Alvin/Sylvester…

Tiden gick fort och snart var det dags att åka hem igen. Vi flög hem kl 2 på natten och föräldrarna hade hoppats att vi skulle sova i vagnen på flygplatsen och sedan på planet. Men tji fick dem, vem kan sova och missa sista skälvande timmarna av semestern. Fanns ju så mycket att se på flygplatsen och Ellinor försatt inte ett bra tillfälle att träna på att gå.

Men snart var det dags att borda och flyga tillbaka till Sverige.

Hej då Förenade Arab-Emiraten! Hoppas vi ses snart igen…